Sunday, December 5, 2010

Reality Bites

...looking back, I kept telling myself and smiling, "how did I survived that?"! It was exactly three years ago since I officially moved to Belgium and living with Kurt who waited six years for me and preservered and I am still feeling awedthat this time I have made the right choice!
When I moved from the Philippines to Sweden, going to language school first and suddenly becoming a mother to Daniel after two years was a blessing in surprise. Erik, Daniels' father, was given a "papa ledighet" parenthood leave of absence paid for two years from his work so he could take care of Danny while I'm off to work and go to school. It was a difficult time and was thankful to Erik parents, who has been a mountain to lean on, a "klippa" as we say it Swedish. I started then my business when Daniel was two and he has to go to "kleuterklas"- nursery class until he is six. I still continued going to school since I believe that education is a dynamic continous transformer. Learning is forever. But there should be balance.
There was none. Working too hard and learning too much for the future without paying attention to the "NOW" was a horrible mistake. I have lost a motherhood, that still kept me to be strong and tangible, for the sake of a better future. A year later, it was all gone. Marriage and motherhood. Chagrin and all that, I asked myself "have I made the right choices"? Reality bites because it is quite obvious I did not.

.........to be continued

Friday, December 3, 2010

2011 Lär sig vara väldigt upptagen!

Det ser lovande ut, ska jag säg. Nu har man börjat med kurser på hur man startar eget. Men först sak först...de ska lära sig masera först! Och sen kan de börja planera starta eget med massage och det är Kommunen vill att jag ska göra under 2011. Holländskan min var inte heller dåligt så tror jag att det ska nog gå bra. Reklam var redan gjorts och får vi se om det blir några som vill lära sig den Klassiska Svensk Massage av Maria Hammerin Celie, en certifierade massör och diplommerade massageterapeut från Hässleholm. Hehehe
Krävs nog styrka så får man ochså börja styrke träna och då bör man gå hos grannen intill så kan man få kroppen igång. Spännande!
Nu är det kl ett på morgonen och imorgon är Utrecht igen så blir det tid åt Rosies uppfostran och lär henne va mer lydigare för fröken hennes klagar...och då blir det en hel dag diskussion hur ska man hantera en fem årig tjej snart sex år att uppföstra sig när det behövs....hahahaha. Det är som man pratar med en katt ibland....hehehe hopplös ska jag säg! Men men, som min Chef alltid säger, "det får vi väl se"!

Roligt me snö!!!

So roligt med snö! Jag tycker det är så mysigt! Idag ska vi bygga en snö man utanför fönstret så Rosie kan se den varje morgon hon vaknar. Jag hade tänkt att göra två snö lycktar utanför huset, en typiskt Finske sätt att fira vinter vädret. Det har vi lärt oss från Laura, Rosies Finska barnflicka. Hon är numera i Australien för ett år, tror jag.
Det har varit tredje året i rad att vi har ett sånt fint vinter väder som alltid går minus grader. Igår var det Omas födelsedag och hon bjöd på Genever och Champagner. Oh, det var så gott att jag kunde inte sluta fylla på. Till slut satt jag mig i soffan och var aldelles borta i fantasilandet. Ha ha ha, Gud! Jag sov gott! Sukk, men man kan inte ha champagner varje dag hurru du!
Postar snart bilder och så...man får börja sig med något annurlunda sätt för det nya året...mer spännande rätt sagt...
Vi ses!

Wednesday, December 1, 2010

Gud! Nu har det varit evigheter sedan jag var här inne...hahahaha
Livet är så kort och just nu rullar det som en galen bol och vill inte sluta...
Man får vara upp tidigt om morgnarna för att hinna allt som ska göras under dagens
lopp. Och sen, andas man djupt för varje tanke som kommer in i huvudet och gnäller
till sig själv "hur kan jag för fan glömma hämta flickan!"-sen börjar man skratta åt sig
själv när telefonen ringer och hon ville till kompisen och hon är redan där.
Ibland känns det väldig konstigt att det dyker upp underbara saker när du sist tänker
på det. Det är ljuvligt med kompisar! Jag kan nog inte leva utan dom, tyvärr!
Nu när jag började med praktiken hem ifrån så livet hade blivit mer enklare. I för sig
jag blivit mer mamma till Rosie. Vi har mer tid ägnat åt varandra och det tycker jag
världans härligt att jag kan nästan gråta.
Livet i Belgien är annorlunda än jag väntade mig. I Sverige var jag en Fillippinsk tjej och
här i Belgien är jag en Svensk kvinna. Hahahaha, jam skratta Du, minsann! Hehehe för det gör jag. Jag bjuder på det.
Så svårt att jämföra...förstås längtar jag till Sverige och min Lille Daniel, fast han är så stor nu att
de går inte mer kalla honom lille...Men jag kom ihåg hur självständig är han och hur han kämpar
för att få vad han vill...hahahah! Rakaren är så intelligent at man kan knappt ikapp han när det gäller vetenskapliga diskussioner...man får ha huvudet på axlar med han...
Sukkk...ska snart åka hem dit...med Rosie och ser fram emot bo hos mamma
Anita och Pappa Claes...